Nu har vi fått syn på de första öringynglen. Nästan så man får en tår i ögonvrån. Leken skedde i november 2006, bara några månader efter att strömmen färdigställts och de första öringarna sattes i. Kläckningen och tillväxten nu i sommar visar att strömmen är frisk och att ett fungerande ekosystem etablerats på bara ett år. Att öringen klarar att reproducera sig får troligen ingen betydelse för fisket. Det är inte sannolikt att öringungarna när de blir större klarar konkurrensen om maten med de fullvuxna öringarna och regnbågarna. När ynglen börjar komma upp i storlek jagas de bort från de bästa matplatserna och riskerar dessutom bli uppätna av sina äldre släktingar. Däremot kan man hoppas på att yngel vandrar nedströms och ut genom gallret som hindrar de stora fiskarna att smita ut i Motala Ström. Stannar ynglen i strömmen nedanför kraftverket kan de konkurrera med gäddorna och abborrarna som inte är lika anpassade till strömmande vatten som öringen.

I höst sätter vi i tvåsomrig harr. Har en känsla av att de bättre än öringen kan hitta lediga nischer och växa sig tillräckligt stora för att leka. Det klart att vi måste försöka! Tycker att det är intressant bara att titta på fiskarna och med det klara vattnet som vi har här är chansen stor att man kommer att kunna få syn på dem. Bilderna är lite suddiga, de är klippta från en mpeg4 film.